Den teologiska ofeibarheten. Man skrattar åt påfvens ofelbarhet, man kallar hans helighet en fåfäng tok, och alla dem, som tro på hans nyligen proklamerade, öfvernaturliga visdom, titulerar man antingen dårar eller beuragare. Man gör häri fullkomligt rätt; ofelbarhetsdog men är en galenskap. Dock — Gud gifve, att den stode ensam här 1 verlden, eller at åtminstone slikt officielt vanvett hörde till sällsyntheterna! Men detär, tyvärr, icke så väl. Ofelbarheten är ett gammalt b: grepp, som i alla tider spökat inom det teo giska området, icks såsom en egenskap ktos Gud, utan Bom en egenskap hos mennis or. Vi nämna ordet ortodoxi och fråga: hvad månde detta ord ha att betyda? Ingenting annat än en sådan tolkning af de religiösa urkunderna som boslutats och antagits af de kyrkomöten eller reformatorer, hvilka gifvit upphof åt den särskilda lära, hvari man händelsevis råkat bli uppfostrad elier som man af annan orsak anses tillhöra. Hvilken lutheran t. ex., som misstänker riktigheten af en eller annan punkt i den Augsburgska trosbekännelsen eller vågar påbörda Luther att hans framställning af nattvardens natur och betydelse är ohållbar samt stridande mot både förnuft och bibel, hvilken lutheran, säga vi, som sådant tänker eller gör, han är icke längre Sortodox, han har affallit från den rena läranX, han är en kättare, som visserligen numera icke får brinna å bål redan här på jorden, men som åtminstone :har att vänta sig en evig eld med ty åtföljande outsägliga qval i en annan verld.. Således var Luther ofelbar, hans tolkming af skriften lider ej af någon brist; fastän lefvande i ett tidehvarf af mörker och vidskepelse; såg hån i allt som rörer religionen fullkomligt klart, De tinsande 1 våra dagar, som dock äro i åtnjutaude af en vida. högre civilisations välsignelser, och hvilkas uppfattning af det högsta: väsendet och Kristi lära borde Vara renare, ädl!are och mera upplyst än menniskornas på fomtonbundratalet, misstaga sig ovilkorligen, då de i något fall hysa en annan meniog, än den som omfattades af dr Mårlen och — Upsala möte. Sådan är ortodoxien i alla länder och kyrkosamfund — den hvilar på en ofelbarhetslära, genom hvars rubbning hela systomet skulle ramla, och enhvar som säger eller tror sig vara ortodox — lika godt hvilken religion han bekänner — har ingen rätt att beskärma sig öfver fåvitskheten hos dem, som tillägga den zkröplige Pius IX en egenskap, hvilken tillkommer endast Gud. Luther var icke ortodox; sjelfva Kristus ansågs för en farlig kättare af sin tids trångbröstade ortodoxe, och han ljöt en kättares död. Lusher protesterade mot de största villfarelserna i den gamla kyrkan, och ett värdigt efterföljande af honom vore en fortgående, lefvande protestantism, ett bemödande att alltmera rena religionen samt borttaga henne vidlådande missbruk och vidskepelser. Eller tror man kanske att den mow dige oppositionsmannen Luther, om han uppträdt i våra dagar samt blifvit delaktig af den nyaste tidens upplysning, skulle ha predikat på samma sätt, som han gjorde för tre och ett halft århundrade sedan? Den stillastående protestantismen är, likasom all ortodoxi, ett oting, en galenskap. Lös SU PTT Tr LR lr TR RN Re SR frn sg SE vg Tor Ta SPEEESTYETEENEE EE