Hvarjehanda nyheter, Skämtsam apotekare. I en af Ve stergötlanda många städer finnes en glad apoekare; fom btådöo far något fyr för sig med Re beskedliga allmogen, som hos honom inköper sina helsomedel. En dag inträder i apoteket en lårg bondpojke med enfaldigt utseende, stryker den linfärgade luggen ur synen, rodnar ppefter örnen ssh tWibrlster på sin pofterhirmliga festgötadialekt: — Ja sullo fälle fräga hva ja sa ta mäk te, lell?,.. — Hvad då med, min gubba? uppmuatrade vår spefagel vs — Jö se, ja Har så ebterförbantiadt ondt i ena näsa dell! blof svaret, Har du henne med dej, så ska vi so till hvad vi kan göra, inföll skämtaren med orubblet allvar, undo det alla de kringståsnde ntTisto i gapskratta nl trähatt, Om den för ett par år sedan i Colmar aflidne berömde fabrikanten Muhle berättas följande: r 1826 vandrade en fattig svatfväregosäll, barfotad och med ränseln på ryggen, in i en liten stad och sökte arbete i en stor maskinverkstad, so m tillhörde Veil och Boutoon. Hans ttre utgiorde för honom en mycköt klen rekomme dation och Veil, till hvilken han vände fig, Ville ej ens lyssna till hans anhållan att å arbste. Arbetaren fann sig i sitt öde och gick grubblande sin väg. Plötsligt hörde han fabrikanten ropa och vända älg om, — Hallå munsjör, repte Veil, hvad hin är det för slags Hatt pi har på hufvudet? — Pn trähatt, herre. — Jn trähatt? Låt mig få so litet närmare på den der pjesen! Hvar har ni köpt den? — Jag har sjelf gjort den, harre, Och på hvad sätt? — I svartstolen, — I svarfstolen! Men hatten är ju eflång; i svarfstolen får man ju endast cirkelrunda ting. — Ganska riktigt, herre, men hatten är i alla fall gjord i svarfstolen. Jag flyttade centrum och så svarfvade jag som det föll sig Jag hade lång väg att gå och be höfde en hatt, som kunde göra tienst som paraply, och som jag icke bale penningar att köpa mig en för, gjorde jag mig en sjelf. Den fattiga arbetaren hade utan att sjelf veta det uppfunnit den exoentriska svarfningemetoden, som skulle blifva utaf så utomordentlig betydelse i nutidens mekanik. Veil insåg med den driftiga fabrikantens skarpa blick af hvilken ofantlig vigt denna uppfinniog var. Han tog mannen med trähatten i sin tjenst och upptäckte snart att Muhle icke blott var en duglig arbetare, utan derjemte ett snille, som blott behötde gynsamt tillfälle och litet undervisning för att utveckla tig Muhle blef snart delegaro i affären ; sedermera öfvertog han under Moulin hela fabriken och förvärfvade genom den de millioner, som han nu efterlemnat. . Förgiftning genom kyssar, En välmående familj i närheten af Colmar engagerade en guvernant från Schweiz för att taga vård om en liten lifiig gosse och hans lilla systern Från första dagen sedan hon tillträdt sin befattoing märktes att båda barnen, som dittills hade åtnjutit den fullkomligaste helsa, blafvo sjuka och förlorade sin matlust. En läkare tillkal lades, men barnen blefvo allt sämre och sämre. Nästa åtgärd som vidtogs var att låta huset undersökas af koupestenta personer, Och särskildt det rum, i hvilket barnen sofvo, för den händelse något skadligt der skulle förefinnas. Ingenting oroväckande kunde upptäckas, mon amdyte af luft och omgifning m.m. tillråddes. Detta råd följdes: föräldrarne ombytte alla sina handtvarkare, bagare, slagtare, leverantörer m. m. Sjukdomen gaf ändock icke med sig. Slutligen beslöt herrn i huset sig för att undersöka guvernantens rum: hgh fann der några små dosor, innehållande pulver, och då han frågade den koketta men för öfrigt aktningsvärda flickan hvartill hon begagnade detta, erkände hon att hon sminkade sig hvarje morgon och stundom äfven på ettermiddsgarne. Vår hederliga borgare tog dosorna och bar dem till en kemist för att låta analysera sminkat. Det visade sig då att detta innehöll ett starkt gift, som barnen inandats, då de kysst sin bonne. Hr X. afskedade genast den vackra men alltför koketta guvernantev, Man hyser ännu mycken oro för barnens helsa. — Det må tilläggas, att ofvanstående berättelse är hemtad ur tidningen Swisg Times. Min hustr:, sade en olycklig äkta man, : har det jemuaste lynne på jorden. Likadan .