Dagens Nyheter – 22 juni 1872, sida 2

höras. Då blef han litet vek. Och när herr Woods dotter — som det påstås att han för flera år sedan varit kär uti — uppträdde som vittne, då sjönk hans mod helt och hållet; han darrade och kunde knappt stå på benen. Stackars flicka! hon darrade också och var alldeles ur stånd att aflägga sitt vittnesmål. När domen afzunnades, fanns iatet torrt öga i hela salen. — Jo, det fanns, anmärkte Ireton. — Jag gissar hvem ni menar, sade Shotbolt. Herr Wild? — Alldeles, svarade Ireton. Det är märkvärdigt, hvad han har för ett hat till Sheppard. Jag stod bredvid Jack i det ögonblicket och såg med hvad ögon Wild betraktade honom. Det var en furies blick, så gräslig att bloden stockade gig till hjertat på mig. När fången skulle föras tillbaka till häktet, mötte vi Jonathan på gården. Han hejdade oss och til!talande Jack med hånfull ton, sade han helt kort: Nå! har jag inte bållit ord? — 4Jo, det har ni, svarade Sheppard; och jag skall också hålla hvad jag lofvat. Och dermed skildes de åt. — Är det något som länder till Jonathans skada, så hoppas jag, att Jack håller: ord, mumlade fru Spurling balft för sig sjelf. — Jag undrar på, att herr Wild inte har varit hä; i dag och frågat efter honom, ans märkte Langley. Det är första gången han uraktlåtit det, allt sedan Jack dömdes;