Dagens Nyheter – 22 juni 1872, sida 2

de allmänna frågorna. Af dessa, 24 till antalet, medhanns i dag dock ej flera än dö tvenne första. Den första a? desöå, angåenda öfteransträngningen vid läroverken och anlednisgarne dertill, hvad de lägre klasserna beträffar, framkallads ej någon anmärkningsvärd uppmärksamhet. Lektor Blomstrand gaf initiativet, då han förklarade, att som ingen änpan tycktes vilja begära ordet, så måste han göra det, på det att det skulle Kliffa nåkot utaf, Bfter vidlyftigt ordande kom han slutligen till det resultatet, att det onda hade sin grund i mångläseriet och klassläsningen, samt den mindre praktiska riktning, skolorna på senare tider tagit; men botemedlet vore lätt funnet, det bestode uti att anordna undervisningen efter lärjunzarnes individialitet, skilia de begge linierna tidigare åt och låta undervisningen i klassiska epråk taga sin början tidigare. Öfriga talare, såsom lektor Brolin, lektor Törnebladh, docenten Gustrin m. fi. förnekade ej heller tillvaron af öfveransträngping, men anledniovgarne dertill uppgåfros mycket olika och boteme len uppgåfvo de ci, sannolikt derföre att Itgentiog i det afseendet förekom i frågan, sådan den blifvit af mötets komiterade formulerad. Slutet blef att något definitivt svar på frågan ej lemnades, utan lät man, på ordförandens hemställan, svaret ligga i diekussionen, Samma svar lemnades äfven på frågan nr två i ordningen, huruvida en inskränkning af elementarläroverkets undervisningsämnen till antal eller omfång på någondera bildniogslinien vore förenlig med läroverkets i skolstadgan angifna ändamål. I öfverläggnivgen deltogo en mängd talare. Lektor Brodån, som först erhöll ordet, yrkade att, bland andra ämnen, äfven teologien borde maka 3t sig: religionsundervisniogen efter konfirmationsåldern borde uppböra, teologien såsom vetenskap vore nemligen endast ett fackstudium. Prof. Odhner understödde hr B. härutinnan så till vida, att han önskade inskränkning i den pu åt dogmatiken och kyrkohistorien anslagna undervisningstiden till en timme i yeckan. Dessa åsigter föreföllo emellertid hrr Ahlin; Billiog och rektor Wåblin — den senare isynnerhet — särdeles farliga. Af samma mening var äfven lektor Engstrand. Dessa talare framhöllo med ifver, öch hr A. till och med under verklig patos, som kanske ibland slog öfver i motsatsen, det förskräckligt orättvisa uti att icke låta teologien bibehålla sin plats i undervisniogen, ätan vilja inbKiflå andra att den bildade ej Bbehöfver bättre Stålsättning mot otron och frestelsen än den obildade. Ht W. gick så låvgt, att han förklarade, det hr Brodens försläg innebure just! det största beviset på nyttan och gagnet af den teologiska vetenskapens studium; ty annars kunde ban ej förklara, huru det kunnat komma att fällas i en församling sådan som den tal. såg framför sig.