Dagens Nyheter – 21 juni 1872, sida 1

fällen. Fångvaktarne röfvade fångarne; fångarne rötvade hvarandra. Två stora rum voro belägna i portbyggningen; det ena, kalladt Stenrummet och bestämdt för betydande gäldenärer, hade utsigt åt Holborn; det andra, som kallades Stengalen, i anseende till en ofantlig sten midt i rummet, på hvilken man slog fjettrarna af dem som voro dömda till döden, innan de utfördes till afrättsplatser, hade fönsterna åt Newgate-gatan. Här fingo fångarne taga sig rörelse; cch författaren till Den engelska spetsbofven har lemnat en nätt men träffande teckning af deras utseende under det de voro härmed sysselsatte. Då jag först blef be. kant med stället, säger denne författare i sin bok om fängelsets elände, tyckte jag att dessa fångar, som vandrade fram och tillbaka i Stensalen, liknade äfven så många skeppsvrak. Här såg man qvarlefvorna af tusen pund, som strandat emot den farliga klippan Lättrogenhet; der flöto af och an sidentyger, kläden, kamlotter, sammeter, utan att vika undan för hverandra, efter hvars och ens egentliga värde; der simmade så många pipor madera med öppnade sprund, hvilka gåfvc köpmannen ingenting för sina pengar.X En mindre pittoresk, men mer sanningsenlig och derför mer melankolisk beskrifning öfver samma uppträde lemnar oss den sluge och gatiriske Ned Ward, som i sein Roliga Historia om Whittington skola, berättar sålunda: Då fånJACK SHEPPARD. 168