Dagens Nyheter – 20 juni 1872, sida 1

— 489 — För det att ni är min mor. — Hvad säger ni? utropade hon och fåste sina skarpa genomträngande ögon på hans ansigte. Är ni min son? är ni Jack? — Det är jag, svarade han, Gud vare lof, att ni ändtligen känner igen mig. — Min Jack! min egen Jack! utropade hans mor, i det hon föll honom om halsen och betäckte honom med kyssar. — Min mor! min älskade mor! sade Jack och utbrast i tårar. : — Da får aldrig mera lemna mig! snyftade den arma modern och tryckte honom till gitt bröst. — Aldrig, aldrig! svarade han. Knesppt voro dessa ord uttalade, förrän dörrn med häftighet upprycktes, och två karlar inträdde i rummet. Det var Jonathan Wild och Quilt Arnold. — Ha! utropade Jack och sprang upp. — Det var just i rättan tid, sade tjuftagaren. Jack, ni är min fånge. — Ni skall ta mitt lif först, svarade Sheppard. Men i detsamma han skulle sätta sig iförsvarstillstånd, fattade hans mor honom om lifvet och tryckte honom i sina armar. — Det skall ingen göra dig något för när, min engel! utropade hon. Denna omfamning blef förderflig för hennes gon. Jonathan och hans medbjelpare begagnade JACK SHEPPARD. 62.