Dagens Nyheter – 20 juni 1872, sida 1

passande mottot: Venio sicut fur. Bjelfva ingångsporten, som gick tvärs öfver Newgategatan, hade en bred öppning för åkdon och en liten port på norra sidan för fotgängare. Dess arkitektur var rik på sirater och liknade en triumfbåge vid infarten till en hufrudstad, snarare äna en fängelsebyggnad med sina torn och spatsar; och på vestra sidan var den prydd med en tradubbol rad pilastrar af toskanska ordningen, mellan hvilka voro anbragta nischer, der statyer voro uppställda. Don förnämsta af des:a var en bild af Friheten, med en katt vid sina fötter, såsom en allusion på det medel, hvarigenom den fordne grundläggaren, seir Richard Whittington, troddos hafva förvärfvat sin förmögenhet. Till höger om lilla porten var vid muren fästad en fattigbössa, till insamling för bysatte gäldenärer; och dst nöje, som någon förbigående tilläfventyrs kunnat hafva af den präktiga byggnadens. betraktande, tillintetgjordes vid åsynen af de bleka ansigten och smutsiga figurer, som syntes igenom de med starka jerngaller försedda fönstren. Några år efter den tid, då vår historia tilldrog sig, blef en ofantlig ventil uppsatt ofvanför porten, i ändamål att rensa luften i fängelset, som, i anseende till dess otillräckliga utrymme och ständigt öfverfyllda pearsonal, aldrig var fritt från den förfärliga epidemi, som nu lyckligtvis är okänd, och som kallades fångfebern. Så förskräckligt härjade verkligen denna sjukdom, för hvilken