drog herrskaren genom staden till Kreml, hvarifrån han snart blef vittne till den eld, som, snlagd af ryssarnes patriotism, tillintetgjorde fransmännens förhoppningar och tvang dem till det olyckliga återtåget. Moskwa, som räknar omkring 400,000 invånare, hvilken siffra om vintern minskas med in2mot 50 000, håller omkring 4—5 mil i omkrets, och dess ungefärliga medelpuskt ör den höjd, hvarpå Kreml ligger och som besköljes af floden Moskwa. Rundt omkring Kremls murar befinner sig en stor öppen pla:s, längre mot öster en samling gator och gränder, hvilken kallas Gitai Gorod (Kines staden), äfven omgärdad af murar och skildt från den öfriga staden genom en bred, trädplanterad bulevard. Från denna senare utstråla en mängd breda gator till ytterpunkterna, men alla dessa gator skäras på lämpliga mellanrum af andra bulevarder, hvilka kretsformigt genomlöpa staden, hvilken sålunda delas i cirklar medelst dessa stora öppna platser, som, planterade och anordnade till promenader, läta tillräckligt med ljus och luft fördela sig öfverallt. I följd af den i Moskwa rådando byggnadsstilen liknar staden närmast hvad man kunde kalla en stor samling af eottager; ett envånings trähus på murad fot, bred trappa och djup veranda längs hela framsidan är det vanliga, och stundom ser man ännu en våning öfver den första. MHufvudgatorna i stadens mellersta del äro 20—25 alnar breda, men utvidgas i samma mån de närma sig utkanterna till 30—35 alnar. Då husen, såsom ofvan antyddes, äro låga, med undantag af de offentliga byggnaderna och större etablissementen, samt gatorna breda, har ljuset fritt tillträde. Tvärgatorna, hvilka förmedla förbindelsen mellan de större hufvudgatorna, erbjuda en bild af landtlig fridfullhet, så obekant sy nes för dem vara en stor stads bullrando lif. Nästan hvarje litet hus har sin trädgård eller åtminstone en gård med ett par träd samt karakteriseras genom hvita eller rödaktigt målade väggar och grönt eller rödt tak, ty befolkningen älskar ljusa färger, hvilka äfven hålla sig jemförelsevis länge, då den klara och torra luften i Moskwa låter all rök hastigt fördela sig, hvaremot densamma eljest i tung, dunstuppfylld atmosfer stannar i och öfver gatorna. Ienutkant af staden ligger det qvarter, som förr beboddes af adeln; här ser man stora, ståtliga villor i italiensk stil med rymliga gårdar och parkanläggningar, men derss egare ha efter hand måst öfverlemna dem åt den rika handelsverlden och ha nu flyttat nämare Kreml. Gatläggoiogen är högst clämplig både för hästar och åkdon, hvartill förnämsta orsaken är att söka i luftstrecket. Man har försökt belägga gatorna med trä, hvilket var goltnog om sommaren och vid torrt väder; tö och regn göra deremot träet så glatt, att allt körande uppoch utför de branta gatorna blir nästan omöjligt. Sedermera tog man sin tillflykt till: stora fyrkantiga stenar och var belåten dermed tills töväder kom och stenarne bragtos ur sitt läge genom islossningen, hvarvid de ofta ställde sig på kant såsom isttycken, och så var det slut med den glädjen; nu har man inskrävokt sig fill att begagna kullersten och till att om våren fylla de uppkomna hålen så godt sig göra låter. Den ansenligaste gatan i Moskwa heter Twerskaia och har en längd af omkring 1, mil från Kremls mur till dess andra ända, Petersburgporten, förnämsta ingången från vägarne till St Petersburg och Twer. De innersta två tredjedelarne af gatan prunka med praktbyggnader; återstoden företer en fattig anblick, hvarför också den höga, hvälfda Petersburgporten förefaller betraktaren oproportionerligt stor. Utanför denova befinna sig aller och flitigt besökta promenader, som leda till det närbelägna kejsarpalatset Petrofski och på hvilka man ser alla slags åkdon blandade i brokigt virrvarr. (Forts.)