Rysslands gamla hufvudstad. Såsom inledning till de beskrifningar om nu pågående utställning i Moskwa, som vi vänta från vår korrespondent derstädes, med dela vi i dag en sammanträngd, orienterande redogörelse för åtskilliga förhållanden i Rysslands gamla hufvndstad. Framför många andra af verldens stora stäer eger Moskwa något särdeles tilldragande, då det ju icke allenast är den traditionella medelpunkten för ett mäktigt rike utan äfven kan uppvisa en intressant forntidshistoria, hvarför det i främsta rummet :har att tacka sitt läge, som gör det till en föreningslänk mellan östern och vestern, i hvilket sistnämda hänseende det sålunda liknar det på gränsen mellan två verldsdelar belägna Konstantinopel. Från att i forntiden ha. variten köping, växte Moskwa, omgifvet af barbariska och krigiska stammar, småningom upp till en stad, och allt efter som det vann i betydelse, blef det äfven föremål för anfall, än från vester af eröfringslystna -polackar, hvilka önskade utvidga sina gränser, än från öster af vilda och ociviliserade tartarhorder, hvilka fram vältade i stora massor för att sköfla och röfva. Fastän staden många gånger blef bränd och plundrad, lyckades den likväl hvarje gåvg åter höja sig och gick slutligen ur striden sågom segrare, så att polackar och tartarer måste gifva vika för den härdiga folkstam, som samlad3s inom och utom Jess murar. Derför är det i och omkring Moskwa den äldre ryska historien läses; St Petersburg är blott liksom en stad från i går, en hamn åt det ryska riket, ty till något mera har äfven Peter den stores jernvilja näppeligen kunnat göra detsamma. Moskwa ligger midt i ett lindrigt kuperadt landskap på en rad af små höjder och omflytes till en del af den lilla Moskwafloden, hvilken, kommande från nordvest, slår en arm omkring en del af staden och fortsätter sitt lopp mot sydvest, i hvilken riktning den 1,— 1); mil längre bort sliograr sig omkring foten af några höjder, hvarifrån man har en hänförande utsigt öfver staden, hvilken såsom en karta ligger utbredd för betraktaren. -Härifrån kan man se alla dess delar, hvarje höjning och sänkning af de många höjderna med de grönklädda dalsänkorna mellan sig, -tinnarne, tornen och kupoleraa, som glänsai solskenet, -de ljusmålade husen och de stora trädgårdarne. Härifrån ser man palatsen Peterhof och Kreml, de fåstningslika klostren Simonoff och Narospasski, kapplöpningsplatsen, Solonikiträdgården och de vackra barrträdskogarne mot,söder. Det var från de: med dessa skogar bevuxna höjder som de franska trupperna-den 15 september 1812 för första gångön med triumferande jubelrop -helsade.den praktfulla staden, hvarest de väntade att finoa slutet på sina licanden och lönen för sina strätvanden. Det var från dessa höjder som Napoleon boegaf sig till palatset Peterhof, der han i två hela dagar förgäfves väntade deras ankomst, -som borde bringa honom stadens nycklar och såsom vanligt ödmjukt lägga dem för segrarens fötter, bedjande om .förskoning. Men ingen deputation kom, -och med vreda ord på läpparne och mörka aningar i själen