Dagens Nyheter – 19 juni 1872, sida 1

att en i slägten blir hängd. Hade jag inte blifvit tokig sedan, så hade de hängt mig också. — Arma, olyckliga varelse! utropade hensnes Bon. — Jag skall berätta er en dröm, som jag hade i natt, fortfor den vansinniga. Jag var i Tyburn. Der var en galge upprest, och en ster folkhop samlad omkring den — det var tusentals med menniskor, och alla voro hvita i synen som lik. Midt i hopen syätes en kärra, och i den satt en karl — och den karlen var Jack — min son Jack — gom de ärnade hänga. Och midt emot honom, med en bok i handen — men en bönbok kunde det visst inte vara — satt Jonathan Wild, klädd som prest, med kappa och krage. Jag kände igen honom, oaktadt hans förklädning. Och när de kommo till galgen, hoppade Jack ur kärran, och bödeln hängde upp Jonathan i stället — ha, hal — och pöbeln skrek och hurrade — och jag hurrade med — ha, ha, ha! — Min mor! ropade Jack, som ej längre var i stånd att uthärda detta plågsamma uppträde; känner ni inte igen mig, mor? — Ha, hvad är det? skrek fru Sheppard. Det är Jacks röst! — Ja, det är det, svarade hennes son. — Taket är då sflyfiadt! golfvet öppnar sig! hän vardor ändtligen kommande! ropade den olyckliga qvinnaa. — Han står här framför er, sade Jack.