Dagens Nyheter – 19 juni 1872, sida 1

sammanknäppta händer och trånande ögon, riktade mot himlen. TI en cell sågs en jägare, hvars hufvudskål hade blifvit spräckt under det han jagade och som oupphörligt ropade på sina hundar; i en anran fann man ett exempel af den bedröfliga galenskap, som yttrar sig genom meningslöst joller och vild skrattlust, i förening med djup svårmodighet. Jack skyndade från detta bjertslitande skådespel och kom snart till öppningen i ekranket, som skilde männernas celler från qvinnornas. Här frågade han efter fru Sheppard, och en gammal qvinna erbjöd sig genast att visa honom till hennes cell. — I dag finner ni henne temligen lugn, yttrade qvinnan, under det de följdes åt; men eljest har, hon varit mycket våldsam på den sista tiden. Hennes sköterska säger, att hon kan ännu lefva länge nog; men jag tycker att hon tar af beständigt. . Gud bjelpe herne! suckade Jack. Jag hoppas, hon får lefva. -— Väg inte så, herre, invände den gamla qvinnan; hennes förlossning från sitt elände vore en Guds nåd. Om ni hade sett henne såsom jag sett henne, skulle ni inte önska henve så ondt som att lefva längre. Då Jack ingenting svarade, fortfor hon: Dot söger, att berges son bar ändtligen blifrit fasttagen och kommer att bli hängd; och det fögnar mig, ty det är helt och hållet JACK SHEPPARD. 61