Dagens Nyheter – 18 juni 1872, sida 1

menniskor, här stämdes utan försyn möten, och åskådarne roade gig åt alla de galna griller, som ställets usla invånare företogo Big. Sedan Jack inkommit genom den yttre porten och gått den ofvannämnda breda sandgången fram, steg han uppföre terrassen och blef genom den stora jernporten insläppt i hospitalet, emot vanlig betalning till portvaktaren. Det förfärliga skrik och buller, som här mötte hovom från alla sidor, gjorde honom nästan döf. Somliga bland de galna skramlade med sina kedjor; några storskreko; andra sjöngo; andra åter bultade med urginnig häftighet på dörrarna. Med ett ord, det var det grufligaete oväsende han någonsin hört. Midt ibland allt detta larm sågos likväl särskilda grupper af glada och skrattande herrar och damer, som vandrade från cell till cell och funno en särdeles förnöjelse i åskådandet af detta rysliga elände. De läto öppna för gig några af de märkvärdigaste galningarnes celler, och Jack kunde ej underlåta att i förbigående kasta en blick in till de olyckliga varelserna. Här var en halfnaken stackare, med halmkrona på hufvudet och träspira i handen, sittande på golfvet med lika mycken värdighet, som en monark på sin tron. Der var en galen musikant, synbarligen häinryckt af beundran öfver de missljud han framlockade ur en barnfiol. Här var en gräslig figur, som gnisslade med tänderna och tjöt som ett vilddjär; der var en älskare, med