Dagens Nyheter – 15 juni 1872, sida 2

oo EV -— för sig sjelf och upprepade språk ur den Heliga skrift. — Det var en röst från himmelen, utropade Thames; och jag upptager detta ord som en högtidlig befallning. Den bofven har alltför länge vjutit en oförtjent trygghet. -— Blodtörstige och ondskefulla män skola icke l:fva hälften af deras bestämda tid, läste Wood högt på ett annat ställe i bibeln. — Och han har blifvit så länge skonad! utan tvifvel har Försynen dermed haft någon afsigt, återtog Thames. Men änskönt han blitvit skonad af stormen, skall han ej bli skonad af mig. — Denre man, fortfor Wood, som hade återigen vändt om några blad i den heliga boken; denne man är visst en mördare, som hämnden ej tillåter att lefva, fastän han blifvit räddad ur hafsdjupet. — Intet skyldskapsband skall afvända min hämnd, sade Thames med dyster uppsyn. Jeg nöjer mig ej med mindre än hans lif. — Du ekall icke taga lösen för en mördares Uf, som gjort sig skyldig till döden, ty han ckall för visso döden dö, läste Wood ytterligare. — Förhärda icke ditt bjerta emot honom, goda Thames, bad Winifred. — Och ditt öga skall icke visa medlidande, fortfor hennes far med en ton, som lät liksom förebrående, utan det skall vara lif för lif, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.