Dagens Nyheter – 15 juni 1872, sida 2

Just i detsamma dessa ord af snickaren uttalades med största eftertryck, inträdde en tjezsteflicka och anmälde, att en herre var derute, som önskade tala med kapten Darrell om en högst angelägen sak. — Med mig? sade Thames. Hvem kan det vara? — Han sade ej sitt namn, svarade flickan; men det är en ung vacker herre. — Gå inte ut, bäste Thames, sade Winifred; han har kanske något ondt i sinnet. — Bah! ropade Thames. Skulle jag vägra att tala med en person, som har något ärende till mig; Säg, att jag kommer straxt ut till honom. — Åh, var inte rädd, miss, yttrade tjenstflickan; jag försäkrar, det är en hederlig herre; han ser iate alls farlig ut. Han är så fin och belefvad som någon kan vara. Det syns deraf, tillade hon med låg röst, att han gaf mig en spritt ny silfver-riksdaler. — Tjufven kommer om natten, och röfvarhopen bidar utanför, kade Wood, Bom hade ett bibelspråk tillreds för hvarje förefallande händelse. — Gubevars! så herrn talar! sade flickan; det här är ingen röfvare, det kan jag försäkra. Om så hade varit, skulle jag ha sett det vid första ögonkastet. Han är snarare lik en lord, än... Medan hon så talade, hördes utanföre steg,