Dagens Nyheter – 15 juni 1872, sida 2

— Vågar ni yttra denna uppenbara osanning en gång till, så att jag hör det, nedrige skurk, afbröt honom Thames förbittrad, så skall jag ge er en sådan lexa, att ni aldrig mer skall få lust att begå någon förolämpning. Lemna på ögonblicket detta rum, lemna detta hus, herre! och visa er aldrig mer bär, så framt ni ej vill blottställa er för svårare följder. — Jag gör hvarken det ena eller det andra, herre, svarade Kneebone, om icke detta fruntimmer anmodar mig att gå. i det fallet vill jag efterkorama hennes begäran. Och ni, hetlefrade pojke, ni har endast hennes närvaro att tacka för att jag ej tuktat er oförskämdhet såsom den förtjenar. — Gå, herr Kneebone, var så god och gå! sade Winifred. Och er, Thames, vill jag be... — Era önskningar äro lagar för mig, svarade Kneebone med en djup bugning. XKapten Darrell, tillade han med sträf ton, ni skall få höra af mig. — Bom ni behagar, herre, sade Thames kallt. Klädeshandlaren gick. — Hvad betyder allt detta, bästa Winny? frågade Thames, så snart de voro allena. — Iogenting — ingenting, svarade hon och brast i tårar. Fråga mig ej derom nu. — Winny, sade Thames med mer än vanlig ömhet i rösten. Den der inbillske narren har i visst afseende gjort mig en tjenst, ty