Dagens Nyheter – 15 juni 1872, sida 2

hans yttrande ger mig anledning nämna en sak, som jag länge haft på tungan, men hittills saknat mod att uttala. — Thames! — Du synes betvifla min kärlek, fortfor han; du synes tro, att förändrade omständigheter kunna åstadkomma en förändring i mina tänkesätt. Hör mig då nu, innan jag tar ett steg för att lagligen styrka min härkomst eller återvinna mina rättigheter. Hurudana dessa rättigheter än må vara, hvilken familj jag må tillhöra, så tillhör mitt hjerta dig... Vill du mottaga det? — Bäste Thames! — Förlåt mig att jag valt en så föga pasgande tid att bekänna min kärlek. Men svara mig öppet: har jag bedragit mig? är inte ditt hjerta mitt? — Det är ditt — och har alltid varit det — svarade Winifred och — gjönk . till hans bröst. Ömma förtroenden böra respek! eras. Vi sluta kapitlet.