Dagens Nyheter – 15 juni 1872, sida 2

te BVFPPO LULV UVUVIRP Ub UIV MWIvVe Åsen R—————————— Lifvet i Carlsbad. (Bref till Dagens Nyheter.) Carlsbad den 31 maj 1872. För att redan här i tiden bli i tillfälle att försona sina mot helsolagarne begångna upp såtliga och svaghetssynder bör man fara till Carlsbad. I sammanhang med denna åsigt påminner jag mig historien om Sanct Per och himlaporten. Bland de mer eller mindre be rättigade att vinna inträde anmälde sig en vacker dag hos den barske portvaktaren en man, som på tillfrågan, hvad han hade för meriter, svarade att han hade varit gift trenne gånger, Gubben Per, hvilken sjelf dog som gammal ungkarl, rynkade pannan och sade: Tror du att här är något dårhus? och vände dermed den stackars menniskan tvärt ryggen. Vänligare blir gubben deremot bestämdt mot hvar och en, som varit några gånger i Carlsbad, ty ingen botgörare kan väl underkasta sig mera späkning än hvad en badgäst här måste finna sig vid, ja, hvad mera är, frivilligt ålägger sig. Samma goddagspilt, som om vintern sköljer ned sin frukost med öl och porter på Iduna eller hos Rosengren i Salviegränd, slu middag med guldkrona hos Cadier, jsin supt med den gullgula citrorOch arackssaften i P3 oricol eller andra trattsällskaper, som lemnar sin bädd kl. 11 på f. m. och icke använder Neptunui våta rikedomar till annat än utvärtes bruk, samma goddagspilt ställer sig här hvarja morgon kl. 6 uti en femhundra personers lång kö för att få stjelpa i sig några glas varmt, jolmigt vatten. Här består hans frukost af en kopp kaffe utan grädde, ofta utan socker och alltid med blott ett litet bröd, middagen af en mager kötträtt och en portion buljong af samma 3ort som den, hvari rospiggen påstod sig ha seglat från Stockholm till Södertelge. Aftonmåltiden är om möjligt ännu enklare. Pröfningen räcker för hvarje botgörare öf verhufvud taget en och en half månad under den vackraste årstiden. AMNt hvad den beqväma och förnäma verlden förut vant sig vid, måste hon här vänja sig af med, utom en enda sak, nemligen sysslolösheten. Men äfven i den ligger här en penitens. Man har iovgenting att göra, men får icke vara stilla; sprudeln söfver värre än den svenska Väktaren, men middagsluren är banvlyst. Tiden går sakta, brunsgästerna likaså, men utan ro och uppehåll, alldeles som Jerusalems skomakare. — Hos de flesta har jag lagt märke till det likartade förhållandet, att de gå snedt på skorna, men om anledniogen är svaghet i kväna eller jordens här mer än annorstädes klotrunda form, vågar jag icke bestämma. Det lyckligt lottade famniljepar, som i Sverige t. ex. har en så stor och i svit liggande våning, att då mannen står i ena ändan han knappt kan se sin kära hälft i den andra, det får här ofta nöja sig med ett litet 3 å 4 tr. upp beläget vindsrum, der kontrahtnterna icke kunna komma förbi hvarandra utan att knuffas, och detta för ett hyresbelopp af minst 1.000 rdr pro anno räknadt. Lägger man härtill en rdrs pris för minsta biffstek och dubbelt så mycket för kortaste åkning; så blir lifvet temligen dyrt, men man har dock hyresvärdarnes, restauratörernas och åkardrängarnes sällsynta höflighet att trösta sig med och blir i det hänseendet liksom litet bortskämd innan man kommer hem igen. För öfrigt är Carlsbad med sina omgifningac en af de vackraste punkter i Tyskland. Landskapet bildas af tjogtals kullar, från 500 till 800 fots höjd, från toten till hjessan grönklädda, blombeströdda och genomskurna af gångar och små silfverbäckar, hvilka senare alla kontribuera till den genom staden slingrande Teppelo, äfven den i vanliga fall anspråkslös och beskedlig, utom vid det ställe, der den armtjocka sprudelsträlen kokhet framspringer ur jordens innandömen. Här är Carlsbads medelpunkt. Här sökes i alla, och vinnes i många, fall åter en förlorad helsa. Härifrån sprida sig, efter slutad driekning, hvarje förmiddag 5 3 6-tusen personer åt alla de radier, som leda från staden till skogs, från centrum till periferien, Öfverallt möter man olika länders invånare, judar, proselyter, ereter och araber, hör alla tungomäl och ser alla moder. Den friska, unga och vackra täroan kommer hit för att hålla en gammal skröplig far eller mor sällskap, och under atvnNusati månad huaria år läran nraktaen Anah