Dagens Nyheter – 14 juni 1872, sida 3

Hvarjehanda nyineter. I ikostymen, Ett aristokratiskt frun timmer, som höll mycket på den förmånsrätt slumpen gifvit henne genom födseln, liknade adeln, den bildade medelsamt arbetsklassen vid porslin, fajance och lerkärl. Kort derefter vände sig ett i sällskapet närvarande fruntimmer till henne med anmärkningen: Jag mötte i går grefvinnans lerkruka Mari med edra små porslinsdockor. Gud, de sågo ut som, verkligt äkta kinesisk vara! Onödigt besvär. En officer hade under senaste krigot fått en kula i ena skuldran och fördes till ett lasar2tt, der läkarne i flera dagar på det ifrigaste undersökte såret, hvilket naturligtvis förorsakade patienten olidliga smärtor. Slutligen förlorade han tålamodet och frågade hvad de sökte efter. — Efter kulan naturligtvis. — Måtte pni få en kula hvar och en af er, utbrast han förargad. Hvarför säga ni inte ett ord derom? Kulan ligger ju i min västficka! tm