Dagens Nyheter – 14 juni 1872, sida 1

Cperan. Telis repris. Alt blifva en storhet inom sin skola och dess stil blef visserligen icke mången kompositör gifvet, ehuru det någon gång händt; men att efter en tillryggalagd lång bana i en vändning byta om natur och förvandla en modern italiensk fioriturkompositör till en golid klassiker af främmande nationalitet — det är ett under, hvaraf konsthistorien blott känner ett exempel. Detta hände nemligen Rossini när han skref gin Tell. Endast i uvertyrens slutsats och i ett par kadanser offrade han ett par oäkta perlor åt den fashionabla mobben i Paris — men derom är ingenting att säga. En annan märklig, fast mindre lycklig egenhet är att det mästerverk, som kallas Tell, slutar med canontrion — ett mönster af ädel elegans — i sista akten; derefter expedieras alltsammans helt summariskt: qvinnorna springa omkull hvarandra, Gessler stupar i sjön, åskan bullrar och solen går upp i det ridån går ned. Detta andlösa slutkapitel kommer emellertid rätteligen på librettistens och ej på kompositörens räkning samt får betraktas såsom en tillflickad hand eller fot på en defekt antik, hvilken operation dock ej minskar vår beundran för mästerverket. Onsdagens beneficiäror gjorde ock i Tell