Dagens Nyheter – 14 juni 1872, sida 1

-—-— aäavu -—bitterhet i tonen. Men det är lätt begripligt. Tillåt mig, såsom en mycket gammal och mycket tillgifven väd af er olyckliga mor, hvars förlust jag evigt skall beklaga, att göra er en enda liten fråga. — Mycket gerna, svarade Winifred. — Och ni lofvar att besvara den uppriktigt? — Ganska säkert. — Nå, nu gäller det, tänkte klädeshandliren. Jag skall åtminstone göra mig underrittad, hur landet ligger. — Säg mig då, bästa Winifred, tillade han högt, hyser ni ännu samma djupa känsla för kapten Darrell som förut? Winifreds kinder betäcktes med en glödande rdnad, och i det hon fästade på frågaren en blick som lågade af harm, sade hon: — Jag hat lofvat att besvara er fråga, och jag vill derför göra det. Jag älskar honom som en bror. — Endast som bror? fortfor den envise frågaren. Winifred förblef tyst, men hennes blickar skulle afväpnat hvar och en,som haft mindre djorfhet och sjelfkärlek än klädeshandlaren. — Om ni visste huru utomordentligt vigtigt för mig ert svar är, fortfor han med den mest passionerade ton, så skulle ni ej vägra att besvara mina frågor. Säg mig bara:i fall kapten Darrbll skulle tillbjuda er sin hand, skulle ni mottaga den?