Hvarjehanda nyneter. En viss medielne professor tonterade en glad kandidat i ett visst ämne. Nå, om patienten befinner sig i det och det tillståndet, hvad gör kandidaten då? Tentanden föreslog en åtgärd. Åh nej, visst inte, kandidaten expekterar (afvaktar), men om till ståndet fortfar i två timmar, hvad då? Nu trodde kandidaten bestämdt den af honom föreslagna åtgärden vara nödvändig. Men professorn fortfor helt lugnt: Iogalunda, kandi daten expekterar; men om det räcker i fyra timmar? — Ja, då är det visst aå godt att jag obducerar me samma, inföll tentanden fsrargad. Rerd på em nunna. Från Termini uti Italien skrifves att ett mord nyligen blifvit begånget i nunneklostret St Maria. Man fann nemligen 17-åriga nunnan Maria Theresa Satariano strypt i sin cell och dessutom sårad med några dolkstygn. Såsom det berättas i Termini. hade Maria Theresa lemnat klostret för att icka längro behöfva vara vittne till dot förargelseväckande lif, som fördes af hennes systrar, hvilken stodo i brottsligt förhållande till några prester. Hon förmåddes dock att återvända till klostret, der döden väntade henne till lön för hennes pligttrogenhet. Ett stort hittebarm. Om den nyli gen aflidno såvgaren vid stora operan i Paris Joseph Bataille berättas följande anskdot: Bataiila studerade i sin ungdom medicin och bodde på lasarettet i Nantes, hvarest rådde en disciplin, som ingalunda föll i hans smak. Då han en afton hade blifvit ute långt öfver den bestämda tiden, s:od han och reflekterade utanför lasarettets port; han visste, att om han ringde på portvakten och lät denne släppa in sig, skulle han icke undgå straff för sitt uteblifvande. Plötsligt hittade han på en högst originel utväg för att komma ur knipan. Vid sidan at den stora ingången var en apparat, bastående af en lucka, som vände sig rundtomkring så snart man drog i ett vid sidan anbragt svöre. Den var afsedd till mottagande af späda barn, ifall mödrarne sjelfva icko kunde föda dem, och en barmhertighetssyster satt alltid på vakt innanför för att tsga emot do barn, som på detta sätt öfverlomnades till stiftelsen. Bataille lade sig på luckan och ansträngde sig till det yttersta för att göra gig så liten som möjligt. Derpå drog han i snöret, och luckan, som ögonblickligen vreds omkricg, aflomnade studenten i skötet på den vakthafvande nunnan, som gaf till ett högt rop af förskräckelso öfver att erhålla ett hittebarn at så kolossala dimensioner och tog till flykten. Detsamms gjorde Bataitie, och han lyckades uppnå sitt rum utan att bii upptäckt. Hela bospitalst hade emellertiå kommit i rörelse, och han drog just täcket ufver hafvudet, då husets folk allmänt rusade upp för att erfara hvad som stod på och anställa undersökningar.