Dagens Nyheter – 13 juni 1872, sida 1

— Hvad har ni för bevis för sanningen af den der historien? frågade Trenchard. — Här är beviset, svarade Jonathan, i det han tog fram ett papper ur en portfölj och visade det för riddaren. Det är ett skriftligt vittnesbörd, undertecknadt af Martha Cooper, den zigenerska som hade stulit Constance Trenchard, och som sedermera för ett dylikt brott blef dömd och afrättad. Bekönnelsen är, som ni ser, emottagen och bgsvittnad af ordinarie fångpredikanten i Newgate, herr Purney. — Jag känner herr Purneys namnteckning, yttrade Jack, och kan bestämdt säga, om den är falsk eller ej. — Tag då och se på den, sado Wild, i det han gaf honom portföljen. — Det är fångpredikantens egenhändiga namnteckning utom allt tvifvel, svarade Jack. Och i detsamrma han gaf portföljen tillbaka, smög han oförmärkt det dyrbara dokumentet i sin rockärm och derifrån i gin ficka. — Skulle således någon del af vårt lysande blod flyta i en föraktlig inbrottstjufs ådror? ropade Trenchard med förvirrad blick ; jag vill ej tro det. o— Andra må väl få tro det, om ni inte vill, mumlade Jack för sig sjelf, i det hen drog sig tillbaka mot dörrn. Himlen vare lofvad! jag är ingen vanbörding. w — Märk nu mina ord, sade Jonathan, så skall vi finna, att jag aldrig gör någonting till JACK SHEPPARD. G