Dagens Nyheter – 13 juni 1872, sida 1

— Fan besitta! dundrade Jonathan. Stäng porten dernere! släpp hundarna lösa! Nå, djofvalen anamma! de hör mig intel Jag får lof att ringa i larmklockan! Och han lyfte armen för att verkställa sin föresats, då en kula från Jacks pistol genomborrade och sönderslet hans högra hand. Jaså, min gosse! skrek han, utan att synag det minsta bekymra sig om smärtan af såret; nu skall jag inte skona dig längre! och i samma ögonblick drog han fram en pistol med den oskadade hazden och aflossade den mot Jack, ehuru utan verkan. — Fly, kapten! fly fort! ropade Blåskinn; jag är inte i stånd att hålla fast de här djeflarne längre. Fly, kapten! fan regera dem! men först ska de krossa mig, innan de få komma åt er. — Kom fort efter! skrek Jack och störtade ut genom dörren. Nyckeln är utanföre; fort, fort! I blinken var Blåskinn tillreds och rusade efter. Två skott afskötos på honom af Jonathan; det ena gick igenom hans hatt, det andra igenom den köttiga delen af armen; men intetdera kunde hindra hens flykt. Dörren igenlästes utanföre och de begge flyende sprungo obehindradt utför trapporna. ; — Död och helvete! tjöt Jonathan. De komma undan. Intet ögonblick är att förlora. Med dessa ord öppnade han en lucka på golfvet, hvarigenom syntes en hemlig trappa,