Dagens Nyheter – 13 juni 1872, sida 1

håller tre fjerdedelar af sin krigsstyrka under vapen. Tidningen Constitutionnel förklarar, att Frankrike om 20 år åter skall vara det land, utan hvars tillåtelse intet kanonskott får lossas i Europa, och som kan ropa till eröfrarne: EStannen! — för Thiers synes denna tidrymd vara tilltagen alltför lång. I en helt annan ton talar upgerska tidningen Pesther Lloyd om den nya franska armålagen. Hon erinrar om de oerhörda svårigheter och strider, under hvilza den militära reorganisationen blifvit genomförd i Preussen och Österrike, samt tillägger: I jemförelse härmed förtjenar den värdiga behandling, som armåorganisationstrågan rönt i Frankrikes riksförsamling, och det allmänna intresse, hvarmed folket i detta land mottager den nya lagen, så mycket mera vår uppmärksamhet, som Frankrike härigenom pålägger sig större bördor än någon annan stat på kontinenten, icke en gång Preussen undantaget, i hvars jordmån militarismen grott. Om man ur :militärisk synpunkt kallar det preussiska försvarssystemet för ett godt system, måste man medgifva, att det franska är det bästa, emedan systemets grundtanke ingenstädes är genomförd med så mycken konseqvens. Rörande utvandringen från Elsass skrifves: Utvandringen från Elsass och Lothringen fortfar alltjemt i stor skala. Det är icke blott enskilda familjer utan hela byar, hvilkas invånare lemna sitt gamla hem för att bosätta sig på fransk mark. De flesta familjfäder, hvilka ha yngre söner, utvandra, på det att deras barn: ej må bli-tvungna att iklida sig den förhatliga preussiska uniformen. För att blott nämna ett enda exempel, kan jag anföra den nära Strassburg liggande lilla staden Bischweiler, som på kort tid hade höjt sig mycket genom sina stora klädesfabriker och väfverier, men som nu så godt som öfvergifvits af hela befolkningen. Fabrikanterna ha öfverfört sina varor och maskiner, sitt arbetsfolk och sina familjer till någon närliggande fransk stad, några till Sedan, andra till Chalons, ännu andra, hvilka icke fruktade en längre resa, ha begifvit sig till Alboeuf i Normandiet, ty det är naturligtvis at vigt att välja en stad, der man kan fortsätta sin industriela verksamhet. Detsamma inträffar med många af fabriksstäderna i Haut Rhin, der många förut blomstrando och driftiga städer och byar efter hand öfvergifvas af sina invånare. Och man må ej tro, att dessa utvandringar icke medföra både materiella förluster och sorg ;och försakelse af hvarje slag, Egendomar och hus måste säljas långt under sitt värde, många inkomstkällor måste öfvergifvas, och man måste skiljas från gamla vänner och sätta sig in i helt nya förhållanden, för att icke tala om de band af rent sedlig art, hvilka knyta familjen vid hemmet och som måste brytas vid skiljsmessan. Och å andra sidan spar den preussiska regeringen hvarken på gunstbevisningar eller på lättnader och medgifter af alla slag för att vinna befolkningen; det är hvarken nationel eller religiös förföljelse, som tvingar inbyggarne att lemna sina hem, men ändå utvandra de frivilligt, emedan de icke vilja erkänna ett herredöme, som makten allena påtvungit dem, emedan de hellre vilja lefva bland det folk, i hvars sköte de blifvit iödda, och i det land, i hvilket de vuxit upp. Påfven har utnämt den af tyska kejsaren suspenderade armöbiskopen Namszanowski till — tronprelat. Det pikanta har sina vänner, äfven inom Vatikanen. I lördags antog tyska riksdagen i tredje läsningen det förslag till ny strafflag för tyska hären, hvars diskutering nu i lång tid upptagit riksdagens möten. Regeringen, som i början lifligt uppträdt mot vissa af utskottet förslagna lindringar i straffen, öfvergick sedermera till utskottets åsigt. I sin nya form, säger Indå