Dagens Nyheter – 12 juni 1872, sida 1

Det vore utan ändamål att närmare berkrifva hennes usla bana; men jag kan lätt göra dst, om ni vill. För att rädda sig från hungersnöd, eller hvad hon ansåg för ännu värre, gifte hon sig sedan med en snickaregesäll, vid namn Sheppard. — 0, himmel! att en person af så hög börd skulle lida sådan förnedring! suckade riddaren. — Jeg ser ingenting förunderligt i det, svarade Jonatban. Först och främst hade hon ingen kunskap om sin höga börd, så att hos henne kunde icke finnas någon falsk stolthet, som behöfde öfvervinnag. För det andra var hon i högsta grad fattig och utsatt för frestoleer, om hvilka ni ej kan göra er begrepp. Ett sådant elände, som det hon befann sig ut:, skulle kunna ursäkta långt större fel, än hon någonsin begått. Under samma förhållanden skulle vi alla gjort på samma sätt. Stackars flicka! bon var på den tiden mycket vacker, så vacker att till och med jug, Bom eljest aldrig varit tillgänglig för qvinnors förföriska lockelser, inbillade mig att jag var kär i henne. Jack Sheppard grep ännu en gång efter pistolen, och det enda, Bom afhöll honom från att genast rikta den åt tjuftagarens hufvud, var hoppet att kunna inhemta ytterligare underrättelser rörande sin mor. Och han fick snart anledning att lycköneka sig öfver sin långmodighet.