Dagens Nyheter – 12 juni 1872, sida 1

hans sista anmärkning hade blottställt honom ; till saken. På samma vilkor, som utverkade er befrielse från Newgate, vill jag rädda er ur denna nya fara. — Det vilkoret var tredjedelen af min egendom, anmärkte Trenchard med bitterhet. — Hvad betyder det? svarade Jonathan. Hvad vilkor som helst är bättre än att mista hufvudet. Om Thames Darrell får lefva, förlorar ri både egendom och lif. — Det är sannt, yttrade riddaren med dödsårgest i sin blick; det finns intet val. — Alldeles intet val, eade Wild. Nå, är det afgjordt? — Tag halfva, tag hela min egendom — teg mitt lif, om ni vill — jag är ledsen vid det! ropade Trenchard utom gig. — Nej, svarade Jonathan; jag vill inte ta er på orden, hvad ert sista anbud beträffar. Vi skola begge, hoppas jag, lefva ännu länge och njuta af vår förvärfvade förmögenhet, vi skola njuta, då Thames Darrell längesedan är glömd — ha, ha! Men en tredjedel af er egendom tar jag emot. Och emedan dylika öfverenskommelser alltid böra ordentligt uppgörss, så vill jag nu straxt sätta upp en skritthy sfhandling derom. Med dessa ord tog han ett ark papper och skref i hast några rader derpå. — Skrif under det här, gade hsn och sköt dokumentet till sir Rowland. Riddaren uppfyllde mekeniskt hans begäran.