Dagens Nyheter – 12 juni 1872, sida 1

-— 230 — skulle uppnått en vida högre ålder. Hans gestalt var hopsjunken och något böjd, hans ögon ihåliga, hans hy gulblek och hans skägg, som i änseende till den hastiga resan blifvit orakadt, var alldeles hvitt. Hans hållning var dock likaså allvarsam och högdragen som förr och hans blickar hade bibohållit hela sin gamla eld. — Jag har inte kommit hit, herre, för att rådfråga er avgående min helsa; yttrade han, synbarligen förtretad öfver Jonathans anmärkning rörande hans förändrade utseende. — Ni har rätt, svarade Wild. Nå, utan tvifvel blef ni mycket förundrad öfver den oväntade underrättelse jag skickade er om er systergons återkomst? — Var det oväntadt för er också? frågade riddaren misstroget. — Ja, så gannt jag lefver, svarade Jonathan. Jag skulle förr ha trott att Tom Sheppards ben kunde återförena sig och lemna den här lådan, än att Thames Darrell någonsin skulle återkomma. Skepparen, van Galgebrok, försäkrade mig, ja, ännu mer, bestyrkte med två af sina matrosers vittnesbörd, att han var kastad i hafvet. Men förmodligen har han blifvit upptagen af någon fiskarbåt och förd till Frankrike, der han allt sedan har vistats; och bäst för honom hade varit, om han allt framgent stannat qvar der. — Har ni sett honom? frågade Trenchard. JACK SHEPPABD 55.