Dagens Nyheter – 11 juni 1872, sida 3

ev le e il Oo rAr F or SS i Hvarjehanda nyheter. la Norsk dramatik, Ett originalt arbet n I som nu upptöres i Kristiania, ett litet af ev a dam författadt lustspel: Ea skilsmessa, inne e ) håller ej någon ny id6, men utmärker sig fö, n ) en ganska smakfull behandling. Handlinger hvälfver sig om en 16 års flicka, som vid fa drens dödsbädd blir vigd vid dennes kompan jon. Denne är en förträfflig man, men har sysselsätter sig mera med sina affärer än med sin unga hustru, och omtalar ej för henne hvarken huru skön hon är eller buru högt har älskar henne. Detta gör deremot en ung sprätt i ljusgul väst och dito handskar, och derför ivbillar hon sig att hon älskar honom och vill skiljas från sin aktningsvärde mani den grå kontorsrocken. Lyckligtvis finnas tvenne räddande englar till hands i skepnaden af en väninna till hustrun och en vän till mannen. Medelst åtskilliga intriger från deras sida återföres den unga hustrun till sin mans lugna kärlek och till medvetande af sina pligter. :. CEHafgrens danska skådespelaresällskap, som uppträder i gamla norska teatern, underhåller ännu allmänheten på bästa sätt med Offenbachska operetter, balletter, m. m. I tisdags uppfördes för första gången Zulukaferinnan, farce i 1 akt, med sånger, körer och dansar, författad af en infödd. Troligen är stycket af norsk författare, enär här på ett roligt sätt, hvilket ej väcker anstöt, ironiseras den norska missionsverksamheten, hvilken isynnerhet i Stavanger drifves med mycken ifver. Man ser ett par stackars skeppsbrutna sjömän anlända till Zululandet, hvarest de, bland andra märkliga figurer, sammanträffa med Zulukafern Huhu, en son af Hutetu. Denne beskrifver i några muntra verser hvad han upplefvat i ett fjerran liggande nordiskt land, som han besökt på ett af missionens skepp. Här hade han blifvit begåfvad med en oändlighet af ylletröjor, maggördlar, strumpor och andra goda saker, enär han gick och gällde som kristen. Så snart han kommit hem till Zululandet, ötvergår han emellertid åter till hedendomen och öppnar nu en inkomstgifvande handel med de yllevaror, missionärerna förärat honom. De svarte zulukaterna presenteras sålunda klädda i maggördlar, isländska ylletröjor m. m. Hatetu har eme lertid fått lust till att koka sig en måltid på de två skeppsbrutnes personer, och det är af stor komisk effekt, när samitliga zulukafrerna komma smygande in under musik på melodien af den bekanta Offen bachska: Jag dånet hör at klackarne, klackarne och bakbinda de båda främlingarne, som dock till slut räddas at den sköna Zaleika, hvilken blir den ene främlingens brud. Dessa scener åtföljas af zulukafriska krigsdansar med dristiga hopp och afrikanskt tjut samt äro uppsatta med en präktig utstyrsel. Farsen höll publiken i ett oupphörligt skratt från början till slut. Tvärsäker skeppare. Det var en gång en öfverste för skånska husarerna gom hette F.; förut hade han tjenstgjort som ryttmästare vid lifgardet till häst, men det hör egentligen icke till den lilla anekdot, vi här velat omtala. En gång skulle baron F. (ty han var äfven högvälboren) bege sig till sjös för en angelägen resa, möjligen i embetsärenden, möjligen också i enskilda, hvilket heller icke hör hit. Olyckligtvis råkade han bestiga en ångbåt, som ej ledde till destinationsorten. Snart nog varsnade han naturligtvis sitt misstag och var ej sen att hos skepparen-kaptenen vänligen anhålla om att denne ville lägga till, för att vår öfrerste-baron måtte kunna få gå i land och komma i rätt kurs, Omöjligt! Dgbåtskapteneraa den tiden då vår händelse spelar, voro inga nådiga gudar i slikt fall. För att få dem att stoppa, göra an, klara och dylikt behöfdes verkligen mer än blott goda ord. Han vägrar såledeg, och den supplicerande ötvergår från ödmjukhet till motsatsen. Han skulle komma ihåg kaptenen och åtminstone akta sig att någonsin vidare gå med hans båt. Kaptenen svarar på sin lugna skån ska: Jag ska säga harren att min båt är så konstruerad att den kan gå utan Fock. En vittig resunde promenerade häromdagen på Södra Hamngatan i Göteborg. Dervid fick han sigte på de å vissa hus an bragta röda rickorna med deras mystiska initialer B. P., som antyda att nedanför befinner sig en brandpost. Hvad betyder det der ? frågade han. Man upplyste honom derom. Kors, inföll han, då borde det egentligen finnas en bokstaf till... ett B! — Hur så? — Jo, ty då blefve det samma betydelsefulla formel, som kommunen under sista skräckdagarne begagnade: B. P. B. — Bon pour bräler! Brist på fruntimmer. Vid en nvlgn i Peru företagen folkräkning har det blifvit officielt konstateradt, att i landet råder, en fullständig brist på fruntimmer; ensamt i Lima beböfs det 50,000 för att utjemna olikheten mellan antalet af män och qvinnor. Medan det hos oss liksom i allmänhet i hela den gamla verlden är händelsen, att en stor mängd qvinnor åldras utan att fängslas af hymens band, slåss man i Peru formligen om damerna och värderar dem följaktligen på grund af deras fåtal så mycket högre. Vi hafva trott oss böra bringa denna underrättelse ill våra läsarinnors kunskap, säger danska Dagstelegrafen. En ny äktenskapsbröttskomedl, Grefvionan Sommerive gifver bvarje qväll ulla hus i Paris, Hjeltinnan i pjesen, en ung licka Alice, dränker sig i fjerlo akten och es rr kapten Fanch Af. d. dansk sjöofficer), sam flera matroser hafva omkommit. VS OVE DO PPP O cCcrR FA