— 430 — med fullkomligt efterhärmande af dens uttal, som han skulle föreställa: sir Rowland Trenchard. Jonathan, som var inbegripen i samtal med Blåskinn, steg genast upp och bockade sig med hycklande artighet för riddaren. Den sednare besvarade hans helsring med högdragen min och kastade gig, liksom han varit uttröttad, på en stol. — Ni har kommit fortare än jag förmodade, sir Rowland, yttrade tjuftagaren. Ni tycks inte ha försummat er på vägen, he? Jag väntade er först i morgon bittida. Ursäkta mig ett ögonblick, medan jag expedierar den här karlen. — Ja, kära Blåskion, ni har hört mitt svar; gå nu, tillade han och sköt honom åt dörrn ; det är fåfängt, att ni envisas längre. Jack är inskrifven i svarta boken. — Ett ord först, bad Blåskinn, som på intet sätt ville låta afvisa sig. — Inte en bokstaf, svarade Wild. Om pi ta!ar så länge som en advokat i Old-bailey, så kan ni inte ändra mitt beslut. — Går det inte an alt ta mitt lif så gerna som hans? bad ytterligare Blåskinn. — Hm, hm! utropade Jonathan med tviflande min. Skulle ni verkligen vilja frivilligt öfverlemna er? he? — Jag vill öfverlemna mig nu genast, om ni förbinder er att släppa honom lös; och ni får då på köpet den af gamle Wood utsatta