Utrikes-Nyheter. Efter flera dagars! diskussion rörande den nya armålagens 37 2, hvari bestämmes huru lång tid hvarje fransman skall vara skyldig att tjenstgöra ihom den aktiva armån, har nu nationalförsamlingen, enligt hvad ett i söndags afton hit anländt telegram innehåller, beslutat att denna tienstgöringsskyldighet skall räcka i fem år, såsom utskottet föreslagit. Bland talare som uppträdde under denna debatt märkas general Trochu, förordande treårig, och Thiers samt general Chanzy, påyrkande femårig tjenstetid. Om rättegången mot marskalk Bazaine innehålla de franska tidningarna hvarandra motsägande underrättelser. Under det att somliga påstå, det Thiers på alla upptänkliga sätt eöker draga ut på tiden med saken och leda den allmänna uppmärksamheten från Bazaine, meddela andra, att ransakningen fortgår raskt och att vederbörande embetsmän utveckla den största verksamhet. Liberte skrifver den 7 dennes: General Riviere har hittills haft endast två sammankomster med marskalken, vid hvilka det var fråga em de handlingar, som den anklagade ville framlägga till sitt försvar. Bazäine har meddelat generalen de order han utfärdat under belägringen och de depescher han afsändt till underordnade befälhafvare, för att sätta ransakvingsdomarne i stånd till att bedöma de töretagna militära operationerna. Den anklagades vänner antaga, att de talrika upplysningar och aktstycken, som röra saken, skola ha till följd att markalken icke förr än i augusti månad kan ställas inför krigsrättan. Kölnisehe Zeitung meddelar en skrifvelse från Paris, hvari det heter om general Trochu: Det synes bekräfta sig, att general Trochu verkligen ämnar draga sig tillbaka till privatlifvet. Generalen stär i begrepp alt utgifva sitt testamenie från juiidagarne år 1870 i form af en broschyr. Denna broscbyr förtjenar uppmärksamhet i mer än ett hänseende. Deri framträder Paris f. d. guvernör som ett slags modern Kassandra, den der förutser olyckan, men utan att bli trodd; och å andra sidan skildras i synnerligen korta och kraftiga drag allt det inre split, hvaruti hofvet och regeringen befunno sig vid krigets utbrott. General Trochu kunde säkert ha blifvit en förträffiig professor vid en militär-akademi; ty likasom det var fallet med den bekante preussiske generalen Willesen, har teorien alltid varit hans starka sida, nemligen när han i sitt skrifrums stillhet riktigt fått fördjupa sig i dess hemligheter; men den 4 september och belägringen af Paris bevisade till fullo, att han lider total brist på förmåga avt i rätta ögonblicket fatta ett beslut. När iden fattas honom, synes han emellertid i stället ha öfverflöd på granna fraser. Detta visade sig t. ex. genom general Ducrots proklamation den 28 november 1870, uti hvilken Ducrot lofvade ati återvända såsom död eller såsom segrare. General Ducrot har nemliigen för icke länge sedan förszlarat, att han sjelf icko haft någon aning om denna proklamations iunehåll, förrän han fick läsa den tryckt, emedan icke han gjelf, utan Trochu var författare till densamma; Tr NP VR EP gar ka pr dr Mp g RER Her Fy mer sr ae ers I Noter mrnR RR VA SARS se FT NR TR AR