-— Av o—-—-— — Det är en lång historia, kapten, och jag förmår inte tala i den här ställningen, så framt ni inte vill bjelpa mig upp, svarade Qailt. — Res upp er då, svarade Jack och lossade hans fot ifrån stigbygeln. Nå, börja nu! Quilt tycktes likväl icke hafva lust att tala. — Det skxulle göra mig ondt, om jag nödgades skrida till ytterligheter, fortfor Sheppard och lyfte på nytt pistolen. — NA väl, efter ni tvingar mig att förråda min herres hemligheter, svarade Quilt med dyster uppsyn; så får jag säga er, att jag har ridit som kurir till Manchester för att meddela en underrättelse åt sir Rowland. — Angående Thames Darrell? anmärkte Jack. — Hvad djefvuln! hur kunde ni gissa det? ropade janitscharen. — Lika godt! sade Sheppard; det fignar mig emellertid att jag hade rätt. Ni underrättade sir Rowland att Thames Darrell var återkommen? — Precis! svarade Quilt; och han beslöt genast följa med mig till London. Vi ha ridit kurir hela vägen, och jag är rysligt trött; annars skulle ni icte så lätt ha öfverrumplat mig. — Det är väl möjligt, sade Jack, som just i detsamma fick en plötslig id. Nu, Quilt, får jag be er vara så artig och låna mig er rock. Jag lemnade min på Spanska ryttarne i nya fängelset, och är således tvungen att begagna er. JACE SHEPPAED: 51.