sin följeslagare, hade vändt om för att sö hvad det blifvit af honom. — Hvad är det som har uppehållit er? frågade riddaren otåligt. — Min häst stupade, svarade Jack, som förstod att på det fullkomligaste härma Quilt Arnolds röst och ton — ty han var en skicklig aktör; och det dröjde en stund, innan jag fick hoaom på fötter igen. — J8g tyckte jag hörde någon tala, återtog sir Rowland. — Det hörde jag också, svarade Jack. Derför vore det bäst att vi skyndade oss vår väg. Här är ett bekant tillhåll för vägriddare. — Ni sade mig ju, att den bof, som så länge varit hela stadens skräck, Jack Bhbeppard, blifvit arresterad. . — Visserligen har han det blifvit; men ingen kan veta hur länge han stennar qvar i arresten. Dessutom finns större bofvar än han; som gå fria, sir Rowland. Riddaren svarade intet, men påskyndade förargad sin ridt. Han tog vägen utföre Saffronhill, öfver Field-lane och Holborn, passerade den lilla bron, som på den tiden fanns öfver det grumliga vattnet i Flottgrafven, red derefter uppföre Snowhill och stannade snart utanför Jenathan Wilds port. Jack, sons fullkomligt kände Quilt Arnolds sätt att gå till väga, boppade straxt af hästen, och i stället att klappa på porten, öppnade han den med sin hufvudnyckel. Portvakteren kom genast