Dagens Nyheter – 7 juni 1872, sida 1

ANDRA KAPITLET, Inbrottsstölden på Dollis-hill. Thames Darrells fruktan var icke ogrundad. Faran, sådan han hade tänkt sig den, lurade utanför; och den hvila, han fick njuta, blef icke långvarig. Efter mottagandet af den varning Jack Sheppard fått genom stalldrängen, hade han och hans följesagare lemnat Willesden och — för att förvilla dem som tilläfventyrs velat förfölja dem — tagit vägen till Harrow: men om natten återvände de på en viväg till Neas don och togo in på en liten krog, kallad Spräckliga Hund. Här stannade de till kloekan 12, då de begärde gin räkning och lemnade stället. : Det var en natt som fullkomligt passade för deras företag, lugn; tyst och kolmörk. Under de tjocka träd, som beskuggade vägen till Dollis-bill, herrskade ett nästan egenomträngligt mörker. Röfrarne redo hvar för sig och höllo sig på gräset vid siden af landsvägen, så att hästfötterna icke gjorde något buller. Då de kommo närmare Woods boning, stannade Jack Sheppard, som red förut, och tilltalade sin kamrat med sakta röst: — Jag tycker ivte riktigt om den här affäören, Blåskinn, sade han; den har alltid varit mig emot. Mer sedan jeg nu träffat, min barndomsvän och kamrat, Thames Dargfell, har JACK SHEPPARDA ER