Dagens Nyheter – 6 juni 1872, sida 2

jag satt upps, emedan Jag sörjda öfrer ditt försvinnande, Thames. Då hörde jag plötsligen ett sällsamt buller, jag skyndade ut, och vid skenet af en blindlykta såg jag Jack Sheppard smyga sig uppför trspporna, åtfö!jd af två karlar, zom hade flor för ansigtet. Jag skäms att säga, att jag blef så rädd, att jag ej tordes ropa — utan sprang och gömde mig, — Tala inte om den saken vidare! ropade fra Wood. Hola min blol kommer i jäsning, när jag tänker derpå. Tror du jag har glömt det? Blefvo icko allt eilfver ock alla pengar bortstulna? Och flera af mina bista klädningar, bland andra min favoritklädning; jag bar aldrig kunnat få ett dylikt plagg sedan! Je, om jag bara kunde komma åt dena, skulle jag låta hänga dem allihop, det kan zi lita på. Skulle nånsin en såden härdelse inträffa igen, så förklarar jag, att jag aldiig lemnpar Wcodi någon ro, förrän han låter straffa tjufvarne. — Jag hoppas något dylitt aldrig mer skall hända, min bästa vän, svarade Wood saktmodigt; men i sådan händelse är äct tids nog att då öfverlägga om hval eom bör göras — Låt dem försöka bara, om de Yigal ro: pade fru Wood, som nu hade uppretat sig sjelf, så att bon var i full passion; jag lofvar tt den tappraste af hela röfvarskaran sxsll komm at bittert ångra sig, om han råkar uti för mig, — Det 1tror jag visst, min vän, evarade snickaren undåfaliande ; det tror jag visat. Thames, som mer än en gång bade varit på