— Det är han! ropade Winifred, störtac fram till honom och lindade sina armar krir hans hals — det är min gode, min älskad bror! : — Nå, en sådan syn hade jag aldrig vänts mig att få so mer här i verlden, sade snicks ren och torkade sig i ögonen; jag hoppas, at det ej må vara en dröm! Thames, min bäst gosse, så snart Winny har slutat, så låt mi omfamna dig. . — Nej, det är min tur först, geade han bättre hälft. Kom i mina armar, Thames Ack, min söta, min bästa Thames! s Att upprepa alla de frågor och lyckönsk. ningar, som nu följde så tätt som hagel på hvarandra, eller att beskrifva srickarens ut: sväfvande glädje, huru han, efter att ha krama gin fostereon till sitt bröst med sådan ifver, att han kunnat qväfva honom, gjorde riktiga luftsprång kring rummet, kastade sin peruk i salspiseln, der likväl ingen eld då var, och begick en hop andra galenskaper, allt för att bli qvitt det öfvermått af förnöjelso, som be. svärade honom, eller att beskrifva hans frus föga mindre utsväfvande glädjeyttringar eller Winifreds mer återhållsamma, men icke minlre bjertliga fröjd — sådant skulle vara ett öfverflödigt besvär, emedan hvarje läsare utan svårighet kan föreställa sig allt detta. Supån olef i hast anrättad; den äldsta vinbuteljen ippbemtades ur källaren; det starkaste ölet eppades; men ingen enda af hela sällskapet