Dagens Nyheter – 5 juni 1872, sida 1

oo VU men det oaktadt bemärkte den unge mannen fru Woods yppiga — nu mer än någonsin yppiga — och grannt utstyrda figur, äfvensom ett ungt, skönt fruntimmer, som han genast igenkände för snickarens dotterWinifrid Wood var nu på sitt tjugonde år. Hernes ansigte bar ännu några svaga märken af den sjukdom, som vi omnämnde då vi beskrefvo henne som barn — men det var det enda afbräck i hennes skönhet. Uttrycket af hennes drag var så älskvärdt, att det skulle ha uppvägt en hy, som varit tusen gånger slätare än hennes: Hennes växt var fullkomlig — lång, smal, fyllig och af den behagligaste ledighet; derjemte hade hon de klaraste mörkblåa ögon, som täflade med stjernorna i glans. Då den främmande inträdde, gatt hou vid fönstret, ifrigt sysselsatt med sin söm. — Min hustru och dotter, sade snickaren och presenterade dem för sin gäst. Fru Wood, hvars beundran för manlig skönhet ännu var lika stor som förr, betraktade den unge mannens välbildade gestalt och helsade på honom mycket höfligt. Winifrids hbelsning var artig, men mera främmande, och sedan kon uppfyllt detta åliggande, återtog hon sitt arbete — Denne herre medför underrättelser från en gammal vär, sade snickaren. ; — Jaså! från hvem kan det vara? frågade hans hustru. : ar