-— D00 — tag er till vara; — och denna lapp gaf han åt stalldrängen, med tillsägelse att genast lamna fram den till egaren af den häst han utvisade; hvarpå han fortsatte sin väg. Sedan han passerat förbi det gamla pastorshusct och den ännu äldre kyrkan, med de vördnadsvärda träd, som beskuggade densamma, och ridit sakta uppföre en kulle, från hvilken man hade fri utsigt till Harrows kyrktora och skolhus, uppnådde han den massa af välbyggda hus, som utgjorde byn Neasdon. Från detta ställe förde en väg, som mer liknade en spatsergång genom en park än en allmän landsväg, småningom till spetsen af Dollishill. Det var ea klar och vacker sommarafton, och skymningen utbredde sig omärkligt öfver det leende landskapet. Väger var planterad på ömse sidor med höga träd, mellan hvilka man här och der såg framskymta en förtjusande dal, till de:s man träffade en större öppning, der man hade full utsigt öfver hela den pittoreska och herrliga omgifningen. Till vanster syntes höjderna af Hampstead, som voro betäckta med små landthus, och längre bort utvisade ett tjockt töcken, hvar hufvudstaden var belägen. Främlingen kunde nu af allu omständigheter sluta, att han var nära ein bestämmelseort, och då han såg omkring, upptäckte han verkligen det efterlängtade huset. Under två höga almar, hvilkas grenar helt och hållet öfvergkuggade taket, stod herr