hägnande vård, som ögnades densamma, det understödjande beskydd, förutan hvilket den skulle hafva dignat under bekymrens tyngd ellr fallit för frestelsernas anlopp, segerfröjden att man lyckades hinna målet på en bana, som kl saknade gina törnen, och hälla vägen tatt, dor så många irrsken lockade till villo Vägar — att detta, som har skett genom universitetets inflytelser, måste bidraga dertill, att universitetets namn i denna dagens misne bevaras med aktning och kärlek och dess framgång blifver ett dyrbart föremål för deltagande känslor, medan åter den ertarenheten, att man ät ett föremål för en sådan sinnesstämning, verkar hos universitetet med upplifvande kraft och manar... vil! fortsatt trogen verksamhet ... Sok Deo gloriel könds prömotor likväl RP i djupet af sitt ädla bjerta; jag är derom Fale öfvertygad; oaktadt hans sist anförda ord. Och segerfröjden, som man naturligen känner öfver att hafva hunnit målet, som ifrigt varit efcersträfvadt, hear obestridligen uti en varm och ivnerlig tecksägelse, i stillhet och tysthet hemburen den Högste, ew vida värdigaro uttryck, än i pompösa processioner och bekrangningat uader klockringning och Bkakände kanondunder. För öfrigt insåg pro motor nog, att äfven andra studiebenor, än den ti:l filosofie doktorsgraden, har sina törnen. Utan tvifvel insåg han ock, att scgerfröjden ötver att hafva hunnit målet äfven på dessa banor bör vara fullt så stor som öfver att hafva hunnit det på den filosofiska gradens, Föräldraglädjen, att de käraste förhoppningar fullbordades och ynglingen blef man, är visserligen icko mindre ädel och innerlig i det förra fallet än i det senare. Universitetet är ej helle? i det ena fallet ett mindre dyrbart föremål för deltagande känslor, än i det andra, Medvatandet, att man är föremål för en sådan sinnesstämning, bör således i bäda fallen verka hos universitetet med lika mycken upplifvande kraft, och lika bevekandö mana till fortsatt trogen verksamhet, om än det ena fallet icke bjuder på praktfulla promotioner så som det andra. Promotor insåg alltså nog, att icke ens promotionernas karakter ef familjefester göra dem till berättigade moment i universitetets lif och verksamhet. Likväl nävdes ham icke att minska festens glädje med sitt första oförbehållsamma uttalande af den obestridliga sanningen, att promotionerna störa de vetenskapliga studiernas lugna gång och motverka deras värdiga utveckling, utan skymde denna sanviog med ett loftal öfver promotionernag vackra betydelse såsom fa: miljefester. Så, min kärasve Alida! skall man nög framgent också låta nåd gå för rätt och medgifva promotionernas, dessa vackra familjefesters firande på bekostnad af universitets studiernas lugna gång och värdiga utveckling. Ty den delikata middagen, som följer dessa fester åt, förleder äfven mången skalkaktig lickermun att vältaligt orda för promotionerna. Slå derför med trygghet bort alla farhågor, som promotors tal, om du liser det mad riktig eftertanke, hos dig kunde väcka för promotionernas fortfarande. Alltför många menskliga svagheter äro varmt intresserade för pro motionernas bibehållande, för att eådant icke skulle blifva händelsen. Emellertid erhöllo nu promovendi sioa kran sar under en dunlrande kanonad, hvari smäl larne dock voro till ljudet mycket olika, nästan löjligt artskilda. Ville man törhända dermed antyda den:olika vetenskapligheten hos de olika medlemmarne i den talrika kretsen af aromovendi? Kom sedan sjeltva promotionspredikan, hvars ämne stod i närmaste samband med Kristi korsfästelse för menniskornas skull, Ämnet var väl valdt och pekade på korsfästelsen af universitetets sanna fördel för ändamålet att med sinnliga pjutoingar smeka föräldrars, fästmörs, vänners och anhörigas glädje öfver sönernas, fistmännens, vännernas och anförvandternas seger. Man ser detta graut i belysninen af den rätta meningen af promotors ofvan gnförda yttrande.