stade betslet. åt sin följeslagare, med bafallning att .denne: skulle: hålla med:hästarna ett Nitet stycke derifrån; hvarpå hansföljde efter Jack; som hade: lemnatstora Jandsvägen och tagit af en smal gångstig midt emot: föögelsvburön. Denna gångstig;-som var å ömsereidor innesluten af högå benvedshäckar med den täckaste gröds ska, förde dem;snart till en trädgårdagrind.:? — Det. der: huset: är det; sade Jack och pekade.på en. liten snygg träbyggning; hvars förstuguqvist varbeklädd med rotor och klängväxter; och-som låg midt uti emndliten Facker trädgård: Jag skall varadillbaka inomen niäsit. — Skynda er då; sadesJonathan; jag vat: tar er.så-länge, forn oa Godt och Ondf,, uar Då: Jack öppnades grinden och gickvigenöm don lilla trädgården, hvats hela utseends vitt: nade :om .dessvegarinnasvordetitlighet och noggraunhet, darrade han: vidsdon förestöllningen, att hanus-ankomstiskul!le äntu engång: rtöra hennes sinneslugn. Han stennade övt ögon: blick, nästan färdig alt vändå: om; och sög tt den sidan; der; bykyrkeu var belägen, Hvars to:n, systes mellan träden. Kråkorba hördes kraxa-på grenarna, och -hela-naturet tycktes vaknad till sällhete Från dettachygha fridfulla skådespel föll Jacks; öga på: Jonathan som,