Dagens Nyheter – 1 juni 1872, sida 2

Men er Bland röfrarne var er son, som blef igenkänd af snickarens hustru... Se här, tillade han och kastade en efterlysning på sängen; här finner ni alla omständigheterna af inbrottet beskrifna, och en belöning för Jacks gripande utfäst. — 0, min Gud! utropade enkan och betäckte sitt ansigte med sina händer, — Kom nu, gade Wild med befellande röst till Jack; ni har redan varit här längre än ni skulle; — Gå inte med honom, Jack! skrek modren. Hör du, gå inte med ho-om! — Han är tvungen! sade Jonathan med dundrande röst; så framt han ej hellre går i fängelse. — Jack, om du går i fängelse, så vill jag gå med dig, ropade fru Sheppard; men för allt i verlden, undfly den der menniskan, som da skulle fly för en orm. — Se så, kom nu! dundradsa Jonathan. — Hör mig, Jack! skrek hans mor. Du vet into sjelf hvad du gör. Den usling du anförtror dig åt, har svurit attlåta hänga dig. Så sannt jag hoppas på Gads barmhertighet, så sannt är det jag säger. Låt honom neka dertill, om han ken. — Bah! yttrade Jonathsn. Jag kunde ju låta hänga horom nu straxt, om jag ville. Men han må gerna bli qvar hos er, om han har lust. Jag skall inte hindra honom. — Hör du det, min son, återtog enkan med förnyad ifver. Välj nu mellan godt och ondt