Dagens Nyheter – 30 maj 1872, sida 2

ingen in i fängelset eller försökte på något sätt meddela sig med honom. Som han kände sig matt af brist på föda, föll det honom in att se efter, om icke tilläfventyrs konstapeln hade lemnat honom något munförråd, och han fann verkligen en kruka med vatten och en liten svart brödkaka. Den sistnämnda åt han med stor aptit och drack så mycket vatten han tyckte, hvareftor han slog ut det öfriga på golfvet. BSelan han såluoda tillfredsställt sin huoger, könde han sitt mod åter lifvas, och med denna förändrade sinnesstämning kom hela hans naturliga djerfhet tillbaka. Och nu vaknade för första gången den kraft, som under hans följande bana bjelpte honom att utföra så många djerfva och lyckliga företag. Han såg öfverallt omkring sig i fängelset och började tänka på möjligheten att komma u derifrån. Dörrn var för stark och för vil reglad att kunna bryt:8 upp, murarna för tjocka, men taket — om han kunde räcka det — skulle icko vara svårt, trodde han, att komma ut igenom. Medan han funderada på denna utväg att fly och gräfde omkring ihilmen, hittade han på en gammal afbruten och rostig jernten. Detta var ett verktyg, hva af han kunde hafva ett stort gagn vid utför:nlat af sin plan. Han gömde det sorgfilligt ch beslöt uppskjuta verkställigheten, tills det blefve natt. Tiden innandess blef väl något ång, men han dämpade sin otålighet så goc van kunde. När det led emot skymningen,