Dagens Nyheter – 30 maj 1872, sida 2

vvs rn skedde, och så snart Jack kommit utom helgedomens murar, blof han genast vieiterad ifrån hufvud till fot — men förgäfvos. Jack underkastade sig icke utan högsta ovilja denna undersökning och bedyrade med häftigbet sin oskuld. Fåfängt tillbjöd Kneebone honom att bli fri, om han ville återlemna hvad han tagit eller uppgifva namnet på sin kamrat, åt hvilken man förmodade att det etulaa blifvit öfverlemnadt. Han svarade med största trygghet, att han visste af ingentirg, hade icke sett någon plånbok och hade isgen kamrat haft med sig. Han nöjde sig icke en gång med att förklara sig fullkomligt oskyldig till det brott man påbördade honom, utan började äfven i sin ordning hota både den som fasttagit och den som anklagade honom; isypnerhet den sistnämnde öfverhopade han med de bittraste förebråelser. Kyrkogården hade under tiden blifvit uppfylld med menniskor, af hvilka en del spridde sig åt olika håll för att efterspana den andre tjufven. Men allt hvad man i byn kunde få veta var att en karl blifvit sedd nyss förut ridande i sporrgräck på vägen till London. Dsnne karl beslöt Kneebone att förfölja, och sedan han lemnat Jack i konstapelns vård, begaf han sig till det lilla värdhuset Sex Klockor — som än i dag bär samma namn — och fick der låna värdess häst, på hvilken han genast satte sig upp och red i sträckande fyr sin väg. Efter en öfverläggning mellan konstapeln