Dagens Nyheter – 30 maj 1872, sida 2

Meddelanden från allmänheten. Våra gator. Er redaktör! Under ofvanstående rubrik omnämnes uti eder ärade tidning för den 24 dennes att gatuläggningsarbetet å Norrtullsgatan börjat och att denna gata, till såväl gångbanor som körbana, skall under denna sommar läggas med tuktad sten. , En ånnan gata inom Stockholms område bar alltid varit mera än styfmoderligt behandlad, ja, nästad alldeles lemnad åt sitt öde, utan ringaste tillsyn från vederbörandes sida, ehuru den är särdeles trafikerad, nemligen Långholmagatan. Denna gata har aldrig varit stenlagd, utan står höst och vår höljd med ett flera tum tjöckt lager af gyttja och orenlighet och liknar under dessa årstider en kloak; hvaremot den under sommartiden påminner om en sandöken eller ett flygeandsfält. Bergsands mekaniska verkstad och Reimersbolms klädesfabrik Wåfva i sitt arbete omkring 900 personer, af hvilka de flesta dagligen måste passera gatan sina modiga fyra gån. ger och hvilka arbetare älla äro boende och skattskrifna i Stockholm och således årligen få vidkännas utgifter till gathållningen härstädes, medan de sjelfva emellertid under en dryg del af året måste vada sig fram i djup gyttja eller pulsa genom djup sandmylla för att komma till och från sitt arbete — att icke nämna alla å Låugbolmen boende personer, hvilka äro under kastade samma öde! Detta ensamt borde vara ett talande skäl för att denna gata snarast möjligt komme i nådig åtanke, hvarom för öfrigt många anhålla genom Fabian. Hemstiälles huruvida det kan anses vara pr:ktiskt och med god ordning öfverensstämmande att gatornas namnskyltar i de allra flesta fall sitta så högt på husknutarne, att det fordras särdeles goda ögon för att kunna läsa hvad derå är skrifvet. Kungl. öfverståtbållareembetet, som befatter sig med utgifvandet af förordningar, ofta rörande mindre vigtiga saker än den nu påpekade, borde väl ock kunna förordna ej allenast att dessa skyltar skola placeras inom esynkrets, på viss höjd från gatan, utan äfven att de böra vara lika samt tydligt skrifna, ty hvåd det seduars beträffar, så återstår mycket att önska. Det vore för ttockholmaren, men synnerligast för den stora mingd resande, som årligen besöka hufvudstaden, af mycken nytta att enighet och tydlighet i detta fall förefinnas, och kunde en eådan förordning äfven påbjuda likbet i numrerinyen af alla hus, så vore reformen fuilkomlig. Rupus. KEENAN Ao ERE