2 till 3 rår utöfver det vanliga priset, så mycket mera em det är ganska lärorikt och bildande att se hur en ung och lärd doktor äter och dricker på sin märkelsedag, hvilket onekligen utgör sjelfva den äkta perlan af hans trägna, con amore bedrifna studier pro gradu philosophicoX. Äfven mamma, jemte andra så äldre som yngre fruntimmer, kan få sola sig i strålarne från den sköna så lukrativa som merkantila idn, hvaraf promovendi inspirerats till promotionernas uppehållande. Promovendi sälja nemligen åt damer biljetter, åtminstone till den ena utaf de båda fasta läktarne uppöfver domkyrkans norra och södra ingångar. Visserligen är det sannt att fruntimren, som äro så lyckliga att erhålla platser på denna eller dessa läktare, icke kunna märka det ringaste af sjelfva qvintessencen i festen, kandidaternas gudomliga bekransning framme i koret. Likväl kan man ifrån dessa läktare se det besynnerliga tåget af professorer, kandidater, bjudna och sjelfbjudna gäster jemte studenter i ögonblicket när det drager fram öfver domkyrkokorset. Bjelfva den yppersta blomman hos tåget utgöres af promovendi, barhufvade, på sina bröst bärande lagerkransarne, som inom några ögonblick skola sluta sig med en skön grönska omkring de nya doktorernas högburna bjessor. Att få sig en, om än snart försvinnande anblick af detta sällsamma tåg af lysande original tyckes promovendi vara väl värdt de styfrar, som erläggas för de nyssnämda biljetterna, hvilken åsigt jag gerna medgifver vara fullkomligt riktig. Dessa penningar böra äfven så mycket hellre gifvas af godt bjerta, som de medverka till upplifvande af hågen och lusten att idka filosofiska studier. Det är nemligen otänkbart, att dylika studier skulle kunna blomstra, om icke lönen för dem blefve den oerhörda äran att i tusendes åsyn bekrönas med en lagerkrans och att få samma sublima ögonblick högtidlighållet af ett kanondunder, som kommer templets murar att skälfva liksom af hänförelse öfver de nya doktorernas makalösa idrotter och höjer dem till skyarne, medan det med väldig och vältalig stämma vederlägger den store Geijers odödliga paradox: Hvad stort sker, det sker tyst. Att magisterpromotionerna äro rent af nödvändiga för 4e filosofiska studiernas vidmukthållande, inser äfven den akademiska styrelsen, hvarför hon också till promotionshögtidligheternas bestridande lärer af akademiens medel lemna bidrag af 500 rår. Någon bättre användniog af akademiens medel låter näppeligen tänka sig. Berman på ändamålet dermed, finner man äfven lätt att nämda bidrag icke står i den ringaste strid med den från tronen proklamerade grundgatsen: att den största sparsamhet måste iakttagas4, Således är det att hoppas; att bemälta bidrag skall vara särdeles egnadt att beveka kamrarne till ett villigt beviljande framdeles af anslag, som kunna behöfva begäras åt universitet. I allmänhet taget ha promovendi lyckats att väl genomföra den vackra: iden, som Mercurius ingifvit dem. Allenast i ett afseende ha de helt och hållet glömt sig. De ha nemligen uraktlåtit att låta sig med penningar betalas äfven för platserna på de sides om domkyrkokoret uppbyggda läktarne, från hvilka man kan åskåda den mirakulösa bekransningen på träparnassen. Oförlåtligt förgätande sin egen fördel, ha promovendi gratis upplåtit dessa platser åt vänner och bekanta. Ända till dess, äfven nu nämda, mycket efterfikade platser hållas fala, ha promationerna, sågom du ser, i denna del en fullkomlig karakter af frispektakel. Att äfven denna fläck, som ännu vidlåder promotionshögtiden , måtte snärt utplånas, bör man hoppas för den goda sakens skull. Det är nemligen först då promotionerna i allt förlorat sin karakter af frispektakel och blifvit genomgående fala för penningar, som de ha den bästa säkerheten att hålla sig uppe, derför att de då skulle sätta promovendi i stånd att med ringa kostnad kunna FJ I OT SE I a a a, FIA PE.