VW UV Gälgebrok, som satt vid styret, att han skulle taga vägen täder en viss hvalfbåge, nära Surrey-stranden, Skepparen lydde, och båten passerade igenom den anvista öppningen. Under det roddarne kämpade med de brusande vattenhvirflar, som ut pkommo af fallet nedanför bron, märkte Jonothan, att Trenchard skakades af en ovilkorlig rysring. — Ni kommer ihåg den der plattformen, sir Rowland! yttrade han med ondskefull min. Ni her väl ännu i minne hvad der tilldrog sig för tolf år sedan? PG — Mycket väl! svar: de riddaren och rynkade pannan. -Men hvad är det der! ropade han och pskade på ett mörkt föremål, som flöt ibland de skummande böljorna nära intill båten, och som hade en förfärande likhet med ctt menniskohufvud. — Jag skall se efter, ytrade tjuftagaren, och utsträckande handen, upptog han det mörka föremålet ur floden. Det befanns verkligen vara ett menniskobufvud ehuru knepjt ett spår af menskliga anletsdrag syntes återstå. Här och der sutto ännv små köttflingor qvar vid benen, och det vattendrypinde häret, som hängde ner öfver hyad som fordom varit ausigtet, gaf åt det hela ett ännu rysligare utseende. — Det är en riksförrädares hufvud, sade Jonathan och lade synnerlig vigt på ordet. Vinden har blåst ner det frin rågon spik här ofvanföre på bron, Jag vet inte hyems hjern