--——UUAA NR iösa skalle det är, rien det duger alltid för min samling. Och dermed slängde han det vårdslöst på botten i båten. Efter denna händelse vexlades intet ord vidare mellan båtens passagerare, förrän do kommo i sigte af slupen, som låg för ankar vid Wapping. Här såg man genast af den skara sjömän i holländsk drägt, som trängdes med. hvarandra på fartyget, att besättningen var färdig att hissa segel; båten lade till, och sedan ett tåg blifvit nedkastadt till skepparen, skyndade hån sig att med dess tillbjelp stiga ombord. Derefter gjordes anstalt att draga upp Thames; Jonathan lyfte honom i sina armar, medan tåget fästades omkring hans lif, och på det sättet blef den arma gossen utan svårighet upphissad. Medan han sålunda svingade i luften, betraxtade Thames sin morbror med en skarp blick och ropade med hotande röst: — Vi träffas en gång. — Men inte här i verlden! inföll Jonathan. Lyft ankar, van! skrek han åt skepparen, och tag i akt era instruktioner. — Ja, ja! svarade holländaren, i det han fattade Thames i kragen och lemnads däcket. Ea liten stund derefter syntes han åter vid relingen och gaf tillkänna att fången nu var i säkert förvar under däck. :Dorpå lyftades arkaret, och inom några minuter hade Zeeslang ena scgel fyllda afden friska morgonvinden. På tjuftegarens befellning roddes nu båten