— 345 — — Hvar är han? frågade sir Rowland och såg omkring sig med mulen uppsyn. Jag ser icke till honom. — De jonker. Han är här, svarade skepparen och pekade betydelsefullt åt golfvet. Ha fram honom, Quilt. Med dessa ord sköt han undan bordet och janitscharen lade sig ner på golfvet, drog ifrån en regel och öppnade en fallucka. — Kom fram! röt Quilt och tittade ned i öppningen. Man vill ha er hit upp. Men då han intet svar fick, sträckte han ner sin arm uti hålet ända till axeln, och på det sättet lyckades han med någon svårighet och kraftansträngning draga upp Thames Darrell ur hans tringa fängelse. Den stackars gossen, som hade händerna bundna på ryggen, såg mycket blek ut, men darrade icke och visåde ej heller något annat tecken till fruktan. — Hvarför kom ni inte fram när jag ropade på er, förbannade vargunge? skrek Quilt med vild uppsyn. — För det jag visste hvad ni ville mig, svarade Thames med stadig röst. — Jaså, ni visste det! svarade je sitscharen. Nå, hvad tror ni då man ämnar göra med er, he? — Ni ärnar mörda mig, svarade Thames, och det just på min grymma morbrors befall. ning. Ack, se der står han! utbrast Bossen, JACK BEEPPALD, 4