vaAav ni kommer ombord; inte förr — och rätta er derefter. — Jag förstår, svarade skepparen, i det han lade ett finger på näsan; det skall bli såsom Di vill hat.s — Sir Rowland, sade Jonathan och vände sig till riddarea; vill ni bli qvar här tills jag kommer tillbaka, eller har ni lust att följa med? — Jag följer med, svarade Trenchard, som nu hade återvunnit sin fattning och dermed hela sin hårdhjertade beslutsamhet. — Kom då, gade Wild och gick åt dörren, vi ha ingen tid att förlora. Derpå loemnade alla tre nattkrogen och begåfvo sig ner till strömmen. Här stod Quilt Afbold bredvid trappan, der båten, i hvilken den fångne gossen befann sig, låg fastgjord. Tjuftagaren talade några ord afsides med Quilt, hvarefter hela sällskapet — utom den egistnämnde, gom stannade qvar på stranden — steg ombord; jullen sköts ifrån land, och ett par roddare förde den med största skyndsamhet utföre strömmen, ty flodtiden var inne. Ehuru det knappt var mer än två timmar efter midnatten, var det fullkomligt ljust. Månen hade gått upp, och man kunde se allting nästan lika tydligt som midt på dagen. En gles dimma låg öfver strömmen och gaf åt de få båtar, som der rörde sig på donna tid af nat ten, ett spöklikt utseende. Då man nalkades Lonrdon-bron, hviskade tjuftagaren åt Yan