Dagens Nyheter – 28 maj 1872, sida 2

oo VM föll tillbaka, så snart han och riddaren Pa8gerat. De befunno) sig nu i det hvalf, som kallades Nattkrogen. Detta hvalf liknade på visst sätt en skeppskajuta. Det var långt och smalt, med brädfodradt tak, som upphölls af stora obetäckta bjelkar, och så lågt att en något längre karl knappast kunde stå rak derunder. Oaktadt årstidens hetta — hvaraf man i denna under: jordiska region likväl icke var synnerligen basvärad — lågade på spisen en ofantligt stor brasa, som upplyste en mängd af de nedrigaste och vedervärdigaste ansigten, hvarpå någonsin dagens eller nattens ljus kastat sira strålar. De på nattkrogen samlade gästerna voro i sjelfva verket intet annat än tjufvar; men tjufvar söm nästan uteslutande sysselsatte sig med att stjäla från fartyg; och således inskränkte sin verksamhet till hamnen och skeppsvarfven. De hade lika många benämningar eom grader. Der funnos båtförare och pråmförare, tunga kavallerister och lätta kavallerister, akterjigare och bogsprötsmän, tunnbindare, lersnckar, gräfsvin och råttfångare — en art obyra af vådligaste slag, som numera är genom Thamespolisens vaksamhet i det närmaste 1t rotad, men som på den tiden var i högsta flor och utgjorde en ofantlig skara. Utom dessa, de egentliga tjufvarne, fanns hör en hop andra perscner, under särskilda benämningar, med hvilka de förre nödvändigt voro