Dagens Nyheter – 28 maj 1872, sida 2

i ständig beröring, för afyttringen af det stulna, och hvilka sällan försummade att vara tillstädes vid deras lustbarheter och förströelger — nemligen: så kallade skeppsredare, trashandlare, proviantmästare, prislottköpare, matrospressare och riktiga tjufgömmare af judiska nationen. De sistnämnde voro bland hela denna gamling de som i sjelfva verket hade det mest skurkaktiga och motbjudande utseende. Ett eller två bord voro också upptagna af qvinnor, tjocka, feta, fränluktande madu:or, med låga, bredskyggiga hattar, guldringar på fingrarna samt korgar vid sidan; och ingen som blott ett ögonblick fått afhöra dessa qvinnors plumpa språk och de grofva skymferd de brukade mot hvarandrå, skulle behöft underrättas, att de voro fiskmångelskor från Billingegate. Nattkrogens nuvarande horrskarinna var ett fryrxtligt medelålders fruntimmer, nästan lika g:orväxt, och fullt ut lika högljudd, som de nyssnämnda fruarna från Billingsgate. Fru Spurling — ty det var hennes namn — hade en liflig nötbrun hy, nästan så mörk som en kreolska, och på öfra läppen en mustasch, som icke skulle missprydt den äldsta dragon i engelska kavalleriet. Denna raska dam hade varit särdeles lycklig i fina äktenskapliga förbiadeser. Hon hade varit fyra gånger gift; tre af hennes männer hade dött i repf.bera; och den fjerde hade blifvit två gånger dömd till galgen, men räddad af Jonathan Wild,